Fiske med levande agn. ( Rottweiler )

Idag var jag ute på Gunnön för en solo tur med jerkpåken. När jag väl stod påklädd i hallen så fick jag rätt kraftiga vinkar av min hund att hon mer än jätte jätte jätte gärna följde med. Så fick det bli. Det vara bara att lasta in jycken tillsammans med spö och beten. Väl ute vid Gunnön, så hade brukets campingsällskap någon form av happening. Där satt en trubadur med PA-utrustning och allt och spelade för en massiv publik, vilken bestod av ett gäng humlor, någon fluga och en tom gräsplan. Campingfolket stod 100 meter därifrån och glufsade i sig grillad korv med vad jag förmodar diverse flytande tillbehör.
Jag tyckte faktiskt lite synd om karln där han satt och spela och sjöng för sig själv ( och humlorna ).

Jag och Disa ( min hund ) knallade förbi den korvglufsande campingensemblen och gav oss ut på Gunnön för att njuta av det fina vädret och förhoppningsvis lite skönt spöböj.

So fort mitt odjur blivit fri från sitt koppel så gav hon verkligen 110%. Speedy gonzales på speed.
I vanlig ordning så antog min trogna hund att husse av misstag kastade ut den där konstiga saken med krokar på och att hon nu var tvungen att hoppa i böljan den blå för att hämta den. Ni kan ju ana hur mycket seriöst fiske det blev idag. Vid minst vart annat kast så for hunden i efter betet och det var med nöd och näppe jag lyckade undvika att kroka 45 kilo Rottweiler.

Nya tag en annan dag. I natt jobbar jag så jag får se om det blir ett nytt försök på gädda i morgon.