Gäddjakt i kustbandet

Igår fick både jag och Patrik permission hemifrån för att kunna åka ut och fiska en runda tillsammans. Tanken var först att åka ut med båt, men planerna omvandlades till att åka ut och dänga från land istället. Patrik inledde dagen starkt med att ha sönder toppöglan på sitt spö. Keramikringen hade lossnat och eftersom jag bara hade min gäddfiske-light utrustning med mig så fick det bli en provisorisk lagning, genom att försöka klämma tillbaka keramikringen med en multitool-tång.

Vi började fiska oss fram längs stranden och på andra kastet kunde jag glatt förkunna för min omgivning att jag hade fisk på.

En liten gurka i 2 kilos klassen ställde upp med en förvånansvärt bra fight och bjöd till och med på några snygga tailwalks innan jag kunde leda in den till stranden.
Betet var en BigBandit färg Daniel Petterson II. Den lille rackaren hade tagit betet med besked, krokarna satt långt in men efter lite pill så kunde vi sätta tillbaka fisken tämligen oskadd.


Vi fiskade vidare längs stranden och jag firade min fångst med ett snyggt skatbo i rullen, och ett förlorat bete till följd av det kraftiga backslaget. Snål som man är så gick jag och grämde mig en bra stund över att både bete och tafs försvunnit. Att det dessutom var betet som precis genererat fisk gjorde ju inte saken bättre.

Nåväl. Vi masade oss över till andra sidan av halvön vi fiskade från för att prova lyckan där. Patrik, som inte hade fru fortuna med sig idag, lyckades ordna ett snyggt trassel på sin rulle, och dessutom så sprack keramikringen i spötoppen, vilket resulterade i en rakbladsvass kant som kapade linan tre gånger innan vi fattade vad som var fel.
Ringen offrades till havsgudarna med en inte allt för trevlig ramsa, sen fiskade Patrik vidare utan ring i toppen. Visst det käkar lina, men man kan ju inte ge upp bara för en sådan sak?!

På vårt nästa ställe hängde jag på mitt nemesis bete. En Phantom i färg aborre. Jag har aldrig haft ett hugg på det betet innan och jag har haft väldiga problem med gången på det, men efter att ha bytt krokar och fjäderringar samt riktat om frontöglan något så blev det andra bullar. Nu gick Fantomen som en dröm!

Jag fiskade av en djupkant ett 20tal meter ut och fick snabbt ett ordentligt hugg. Efter mothugget så blir linan helt slak och jag brast ut i en ramsa av svordomar på grund av ännu en tappad fisk. Men icke, det visade sig att gädduslingen hade satt kurs mot mig, och efter lite snabbt vevande så hade jag åter kontakt!

Fisken kommer snällt in och precis när jag böjer mig ner och tar i taffsen så ser jag ännu en gädda! Efter min krokade gädda i ca: 3 kilos klassen så följer en gädda som är minst dubbel så stor. Helt orädd simmar han lugnt och fint efter. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, så jag låter den krokade fisken simma runt inne vid stranden på slak lina. Efter någon minut så "låter" jag den krokade gäddan kroka av sig själv och kvar står efterföljaren och blänger på mig. Jag kastade ut betet ca två meter framför och blixtsnabbt så klipper gäddan betet. Mothugg på sådan kortdistans är svårt så fightern blir ganska kort.


Efter idoga försök att kroka den "store" utan resultat, så byter vi plats igen. Här var det Patrik tur att ta fisk. På 3-4 dm vatten krokar han en gädda, obetydligt större än Westinwobblern, men en fisk är en fisk är en fisk.

Nu började solen gå ner på allvar och vi gjorde ett sista stopp. Ute på fjärden ser jag att något skrämmer upp massa småfisk som hoppar för livet. Jag byter till en  custom SvarZonker och dänger iväg. Smack så satt fisk nummer 4 på kroken. Denna fisk var inte heller något att skryta med, men en skön liten fight och efter en mer eller mindre komplicerad operation för att lossa krokarna så firade även denna fisk friheten genom att duscha mig lite fräckt när hon simmade iväg.

En mycket skön kväll i vackert väder och med gott sällskap. Inga monster upp denna gången heller, men jag känner på mig att det börjar närma sig.